Interviews

FRÅN FIRSTPLAYS.NET, 04-06-18:

"Antibody (Mats Gustafsson, Claes Wiberg)

Nybliven hundägare, skribent på Metalcentral.net och högsta planerna under sommaren är att åka ner till Liseberg och bli barn på nytt. Men innan Göteborg resan är det dags för Antibody grabbarna att svara på lite enkla frågor.

Okej, vi går ut hårt med en lägesrapport ifrån Uppsala
(Fotbolls EM och öl gjorde så att lägesrapporten uteblev. Sport är bra, då blir man full/Martin)

Eftersom jag är ett osnutet nyfiket barn kan det vara på sin plats för en bandpresentation, vilka ni är och hur många gitarrer ni har tillsammans.
MG: Antibody föddes ur askan av Expired, som var en våt men omöjlig pojkdröm. Expired bestod av tre förvuxna rebeller (Mats Gustafsson, Claes Wiberg och Michael Hartman) som alla hade otroligt starka åsikter om hur ett band skulle skötas och hur musik skulle låta. Expired- sagan blev all efter debutdemon 2002, som ändå fick ganska juste kritik i Close- Up.
Efter det sista ordentliga bråket så var alla ganska less på hela situationen och musiken hade verkligen kommit i skymundan. Vi gav upp, helt enkelt. Vid någon form av sentimental öl- kväll på hårdrocksklubben Fellini i Uppsala så beslöt ändå jag och Claes oss för att lira in en demo med motivationen: Fan, vi har känt varann i 10 år och diggat samma musik sedan dag 1. Nu gör vi något bara för nöjes skull.
Jag tror det var intro- riffet till Going through the wall som startade det hela. Anledningen till att första demon tog så lång tid och har så skiftande kvalité är att den var ett experiment, och vi var jävligt osäkra på vilket ben vi skulle stå på.
Det som är utmärkande för Antibody är att jag och Clabbe är jävligt överens om att vi inte tänker låta några regler styra över hur nästa låt skall låta, och att vi framförallt skall fortsätta ha kul i första hand.
Bandet äger idag en mini- studio med 6 gitarrer (basarna inräknade), och div. annat smått och gott. Jag lirar all gura och sjunger, och Clabbe är den som mullrar på med bas- guran och stäm- sången.

CW: När det inte var kul med Expired längre, så var det dags att lägga ner och gå vidare. Det funkade helt enkelt inte längre; för mycket tjafs och intriger till höger och vänster. Jag är fortfarande på god fot med Micke, men vi funkade inte ihop som bandmedlemmar. Tror det kan ha haft något att göra med att vi var tre pers också, och då blir alla situationer "två mot en" på ett eller annat sätt - och jag kommer ALDRIG att sätta min fot i en konstellation med just TRE medlemmar igen. Vilka vi är... tja, kan bara svara för mig själv; en snubbe med stor aptit på musik. Har spelat kängpunk i Downward Spiral en gång i tiden och jobbat som djursjukvårdare. Gillar läsk och snus. Skriver för www.metalcentral.net.

Med tanke på att det tog er mer än ett halvår att skriva/spela in Dreaming This September och sen efter några månader så kom nästa demo I Love What You Hate. Hade ni ett tvång på att släppa en demo innan sommaren och festivalerna började?
MG: Man skulle nästan kunna önska att så var fallet... men faktum är att vi vänligt men bestämt tackat nej till allt vad livespelningar heter, eftersom vi sagt att vi i detta skede skall försöka imponera på er recensenter och skivbolag studiomässigt och låtskrivarmässigt i första hand. Dessutom har de auditions vi haft slutat i ren och skär katastrof såväl personkemiskt som musikaliskt. Däremot så hade vi ett schysst go och bra idéer efter Dreaming, så allt gick mycket fortare, även om det för den skull ändå var ett helvete. Nu däremot så ligger folk på och förväntar sig att vi skall prestera även live vilket vi givetvis kommer att göra i framtiden. Vi får väl försöka hitta ett par slavar som gör allt vi ber om utan att ifrågasätta och vara allmänt jobbiga

CW: Idéerna vi hade efter "Dreaming" var bra, så vi tänkte att vi försöker göra en till demo direkt. Orsaken till att vi fick ut den så fort var bra låtidéer kombinerat med strukturerat arbete. När vi höll på med "Dreaming" såsade vi lite mer. Känner vi för det så jobbar vi i ett soft tempo, och om vi känner för att jobba hårdare under en period så gör vi det. Vet inte hur det blir med nästa släpp - vi har börjat fippla lite smått, men vi vill ha lite sommarpaus också. Matte är dessutom nybliven hundägare, vilket också tar tid, speciellt i början. Men ett nytt släpp i år blir det med all säkerhet!

När nytt material ska skrivas, sitter ni då i pojkrummet tillsammans och plinkar eller är det något ni sköter i hemmets mörka vrå var för sig?
MG: När väl en låt blir till så gör vi det tillsammans. Däremot så har vi väl för avsikt att låta mig (MG) sköta själva riff- skrivandet och trummorna. Claes skriver sedan melodier och texter i första hand. Men som sagt, de allra bästa prylarna har kommit till när vi suttit packade i studion och lattjat med varsin akustisk gitarr tidiga söndagsmorgnar, när inga brudar längre stått ut med oss.

CW: Jag kommer inte i närheten av Mattes förmåga på gitarr, så det har blivit att Matte skrivit riff och jag jobbat med melodierna ovanpå; sång och slingor och sånt. Ett par undantag finns; jag skrev gurorna till "Head nor tails"-pre-choruset och refrängen, t.ex

Att ni bara är två medlemmar måste tillföra problem, bland annat kan det vara lätt att köra ner sig i ett träsk och fastna musikaliskt.
MG: Vi är väl medvetna om den risken, men det är också detta som är utmaningen för oss. Därför kommer vi nog att försöka låta en hel del annorlunda för varje demo. Det som är tråkigt med detta är att skivbolagen tycker det är för riskabelt med band som inte har en uttalad stil. Å andra sidan så skiter vi faktiskt högaktningsfullt i det. Nästa demo kommer antagligen att bli något mer symfoniskt och kanske kommer vi rentav att göra om de metalriff vi har och göra något klassiskt. Inget Yngwie Malmsteen-tjafs utan något mer originellt.

CW: Att fastna i en mall är jag inte det minsta orolig för. Jag lyssnar på alla möjliga sorters musik, och inspirationen plockar jag från alla möjliga håll. När jag skrev sångmelodin till refrängen på "Add to my expenses" t.ex... Jag hade skrivit ett kompletterande stråkparti till signaturmelodin till "Hem till gården", och jag utgick faktiskt från några av de grejorna. Så kan det gå. Uppmärksamma lyssnare märker kanske att de mer udda ackordföljderna på pianot i "...Shows that have no soul" påminner lite om Cop Shoot Cop's udda meloditänkande. När vi skriver melodier tvingar vi oss själva att tänka i udda banor, och att testa saker som låter "fel", s.a.s. - då hittar man förr eller senare originella melodier. Personligen tycker jag att det är jävligt skönt att bara vara två pers. Om fler personer involveras i framtiden måste de vara exakt rätt personer.

Sen blir det väldigt svårt att spela live, har ni några live medlemmar eller är ni för rädda för att lira live?
MG: Nej, inte är vi skraja för det. Vi har genomfört saker med vårt material både un- plugged och plugged. Det svåra är att få ihop akten rent artistiskt. Både jag och Claes är sålda på att komp- gurorna skall ligga i stereo, och med vår ringa uppsättning så är detta ett problem givetvis. Jag (MG) är också jävligt noga med hur man lirar komp och jag har helt enkelt inte hittat någon wing- man, så att säga. Efter nästa demo kommer nog en hel del fler bitar ha fallit på plats, och då skall vi se om någon är värdig att invigas i Antibody. En sångare är däremot det vi i första hand söker.

CW: Livebiten kommer. När vet jag inte.

Hur har responsen till er musik varit från utomstående?
MG: Vi har på den senaste demon fått mycket blandad kritik. Mest positiv dock. Den första var rakare och enklare att ta till sig, och där sa folk: Cool metal grabbar. Den nya bemöter folk med: finns en hel del bra grejor men ni har krånglat till det Sedan ringer de två veckor senare och säger: Fan, jag har lyssnat igenom plattan ett par gånger och den är faktiskt jävligt bra. Det är bara att hoppas att folk orkar lyssna genom skiten 3-4 ggr för den utklassar Dreaming, musikaliskt och instrumenttekniskt.

CW: Har mest hört och läst bra grejer. Kul som fan, men jag skulle nog tycka att det var lika kul även om alla tyckte att vi var skit. Vi gör det här först och främst för vår egen skull.

Något bolag som har visat något som helst intresse?
MG: Jodå, ett gäng piss- dealar har vi blivit erbjudna från både okända, ökända och kända bolag. Dessvärre/dessbättre så har både jag och Clabbe bättre saker för oss än att bli utnyttjade av någon fet och alkoholiserad skivbolagsägare som är ute efter att göra några tusenlappar på en uppstickare som Antibody. Vi inväntar den där brak- hiten så att vi kan signa en schysst deal.

CW: Vi inväntar rätt folk och tillfälle. Hellre det än att skriva på en skitdeal och sen vara bunden till den i flera år. Vi satsar långsiktigt

Kommer Antibody alltid att låta som idag eller kommer utveckling ta en annan riktigt?
MG: Som sagt: vi skall försöka låta annorlunda än oss själva för varje demo. Du får säga till om du tycker att vi upprepar oss, Martin I sådant fall så rannsakar vi antingen oss själva, eller så återgår vi till dekadansen med sporadiska spelningar på blöta efterfester där vi ändå somnar skavfötters i någon trång 90-cm-säng, dyngfulla och jävliga

CW: Vi kommer att fortsätta att göra exakt vad som faller oss in, och vi kommer att fortsätta experimentera med soundet för att göra det intressant.

Sommar och sol, vad finns det för planer inom den närmsta tiden. Finns det skrivet material till eran nästa demo?
MG: Det finns en hel del roliga riff att bygga på. Claes har skrivit ett riff som låter som någon form av cirkus- musik som jag känner att jag vill sätta tänderna i och utveckla. Vi har väl kommit så långt att vi bokat en resa till Göteborg för att roa oss och samtidigt snacka ihop oss om vad vi vill med nästa demo och med Antibody i sin helhet för den delen. Skall vi ösa på i 200 bpm eller skall vi satsa på cirkus- musiken Skämt åsido så tar vi det jävligt lugnt. Nästa demo är ute senast i oktober dock och den KOMMER att överraska de som lyssnat på oss förut.

CW: Vi fortsätter nog att fippla med våra prylar, och sen sätter vi oss ner efter Göteborg och börjar strukturera upp det. Det finns jävligt intressanta idéer i alla fall.

Avslutningsvis får ni fritt ord, bara det handlar om Sex, drugs and rock n roll!
MG: Då måste jag börja med att säga något som jag alltid velat ha sagt: att man älskar någon är bara ett tecken på att man inte älskar sig själv tillräckligt mycket. Förövrigt så kommer ni att kunna se Antibody- duon nerdekade i bergochdalbanan Balder på Liseberg i sommar. Något sex blir det som vanligt inte, men vi skall nog kunna spela skiten ur min gamla bandare som jag har i bilen. Jag tror det blir Appetite for destruction med Guns n´ Roses för hela slanten.

CW: Live young, die fast. Och har du inget negativt att säga - säg ingenting alls.

av Martin Nilsson - 2004-06-18"