
"I LOVE WHAT YOU HATE"
	-MONSTER Scandinavian Music & Media Magazine () -METALCENTRAL.NET/SWEDEN ROCK MAGAZINE () -SMASHED-ZINE.TK () -FIRSTPLAYS.NET () -PROJECT15.ORG () -MetalHeart.se () -Metal-only.com (/)

"DREAMING THIS SEPTEMBER"
	-DAWNMAGAZINE.NET () -UPPSALA NYA TIDNING () -FIRSTPLAYS.NET () -METALCENTRAL.NET/SWEDEN ROCK MAGAZINE () -PROJECT15.ORG () -MetalHeart.se ()

"I LOVE WHAT YOU HATE" REVIEWS: "Uppsalabaserade Antibody spisar progressiv metal med intrikata och varierade arrangemang, vilket naturligtvis kr�ver l�nga l�tar. Mycket intressant uppbyggnad av sj�lva musiken, men nog om detta, musikstilen kr�ver mer �n bara goda id�er och det �r nog en lika stor dos av talang och k�nsla som kr�vs i f�rsta hand! Mats Gustafsson hanterar s�ng och gitarr och "partner in crime" �r Claes Wiberg som spelar bas, piano och bakgrundss�ng. So far, so good, so what! Jag m�ste erk�nna att s�ngen som Mats st�r f�r inte imponerar lika mycket som sj�lva progressiviteten i musiken med pliktskyldiga och tillika st�mningsfulla guror insl�ngda lite varstans. Detta kureras genom tr�ning och sedan �nnu mer tr�ning vilket resulterar i viktig erfarenhet! Det finns inga genv�gar, trots dagens teknikutveckling! F�rsta l�ten ut �r i alla fall "I love what you hate" fungerar b�st n�r tempot �r som h�gst och mycket viktigt, n�r Claes backar upp s�ngen. Sp�ret som faller mig mest i smaken �r "The Mutiny... Shows that have no soul" som givetvis har mer �n bara sk�na Iron Maiden/Jake E Lees-Ozzyriff och snabba v�ndningar, n�mligen samh�llskritik och hat fr�mst mot s�pak�ndisarna i media (Reality TV, banality CV...)!!! Forts�tt (b�de Antibody och alla andra demoband) att utveckla musiken i samma dynamiska riktning �ven i framtiden och l�t er inspireras av den m�ngsidighet som dagens (medie)samh�lle och en massa cred till Antibody genom att l�ta Jenny Johanssons st�mma f�rgylla "I love what you hate". Fast hur lokalblaskan UNT p�st�s hitta thrashfl�rtar inv�vda i musiken som g�r att l�sa i det medf�ljande informationsbladet k�nns r�tt avl�gset m�ste jag s�ga..." -Johan Persson, MONSTER Scandinavian Music & Media Magazine [back to top] "B�ttre sent �n aldrig, f�r man v�l s�ga, i betraktande av att den produktiva Uppsala-duon faktiskt i skrivande stund redan kan vara f�rdiga med sin n�sta och tredje demo. Icke desto mindre kan jag inte med gott samvete avst� fr�n att sl� ett senkommet slag �ven f�r "I Love What You Hate", n�r den sannerligen �r just det respekt- ingivande kliv fram�t i utvecklingen jag hoppades p� efter den klart godk�nda f�reg�ngaren "Dreaming this September". Megadeth �r fortfarande den mest i�gonenfallande inspirationsk�llan, och det inledande titelsp�ret hade l�tteligen passat in �ven p� "Dreaming..." - fast den �r betydligt b�ttre. Om detta stycke l�ter som ett mer melodisk 90-tals-Megadeth, s� �r forts�ttningen "The Mutiny..." en riktigt aggressiv rackare med thrashtendenser, rentav n�stan lite Meshuggah-mangel h�r och var. D�rp� g�r vi in i avslutande "...Shows that Have No Soul", som n�stan �r mer ett ambiti�st outro �n en l�t. Vilket inte hindrar att den raskt s�tter ytterligare guldkant p� en redan f�rut imponerande inspelning - de experimentella pianokryddorna fr�n basisten Claes Wiberg �r fullkomligt delikata. �rligt talat finns det inte mycket att anm�rka p� med den h�r inspelningen. L�tmaterialet visar som sagt prov p� avsev�rd beg�vning, de experimentella inslagen som det ovann�mnda pianot och den delikata kvinnliga g�sts�ngen av Jenny Johansson p� titell�ten sitter r�tt upp i krysset. Texterna �r snarast �nnu mer beg�vade �n tidigare och denna g�ng med mer tydligt markerad adress: gossarna �r luttrade efter misslyckade f�rh�llanden och frustrerade �ver nationens f�rdummande fixering vid dokus�pefjantar. Det �r argt, men p� ett roligt s�tt. Visserligen tycker jag fortfarande att den som gitarrist s� talangfulle Mats Gustafsson borde �verl�ta s�ngmicken p� n�gon annan, men jag kan inte f�rm� mig att s�nka slutbetyget f�r den skull. I sina mer aggressiva stunder l�ter han trots inte s� tokigt, och vem har n�gonsin anklagat Dave Mustaine f�r att vara en m�stervokalist?" -Erik Thompson, METALCENTRAL.NET/SWEDEN ROCK MAGAZINE [back to top] "Antibody best�r av endast 2 medlemmar - Mats Gustafsson p� gitarr och s�ng samt Claes Wiberg p� bas, piano och back up s�ng. Stilen p�minner om gammal go 80-tals h�rdrock med gitarrspel och l�t- uppbyggnad som f�r mig att t�nka p� Dream Theater. Det h�r �r tv� killar som verkligen �lskar att spela musik och det m�rks ocks� p� resultatet. P� demon finns 2 sp�r + en extra l�t som g�r hand i hand med sista sp�ret. Skivan inleds med l�ten I love what you hate som ocks� �r titeln p� demon. Flygande och galopperande gitarrer h�ller upp hela l�ten rakt igenom. Det �r ett fantastiskt bygge och hela 6:50 minuter l�ngt. Bryggor och verser efter varandra om och om igen kan upplevas en anning r�rigt och jag saknar en slagkraftig refr�ng. Dock �r l�ten v�ldigt vacker och professionellt gjord. Tvekan suddas genast ut n�r andra sp�ret sparkar ig�ng. The Mutiny �r en l�t med mer tempo, lite kortare i l�ngd, mycket mer progressivare och det hela slutar i en snygg �verg�ng till extral�ten Shows that have no Soul och i ett gungande 80-tals stuk sm�lter allt ihop, jag kommer p� mig sj�lv att stampa takten och dr�mma mig bort till den vilda ungdomen d� allt handlade om �l, brudar och h�rdrock. Jag ger slutligen denna underbara demo en 4:a. Tackar och bugar f�r att jag fick den �ran." -Robban Claesson, SMASHED-ZINE.TK [back to top] "F�rst trodde jag att jag hade greppet musiken p� demon, efter n�gra lyssningar till s� ins�g jag att det var inte alls som jag trodde, s� nu, efter �nnu n�gra lyssningar b�rjar jag f� lite mer grepp fast det �r l�ngt kvar. Grabbarna i Antibody �r otroligt skickliga p� hantera deras instrument som g�r att dom kan skriva komplicerad musik utan att den l�ter d�lig. Att dom har f�rs�kt bli lite mera progressiva j�mf�rt med f�rra demo m�rks tydligt under n�gra stycken h�r och d�r. Med en b�ttre, eller ska jag s�ga argare s�ng hade det h�r varit en klockren demo." (Betyg: 4 av 5) -Martin Nilsson, FIRSTPLAYS.NET [back to top] "�ven om jag inte �r en f�rdomsfull m�nniska m�ste jag nog erk�nna att namnet p� bandet, demon och omslaget p�minner v�ldigt om ett skate- eller punkband och jag s�tter mig till r�tta med att n�r som helst ska snabba punktakter sparkas ig�ng i liknelse med No Fun At All. Ack vad fel man har... Demon har en lite annorlunda l�tlista. Egentligen �r det tre l�tar men de tv� senare �r ihopbundna till en, fast det har skrivits enskilt ifr�n varandra. I f�rsta l�ten "I Love What You Hate" p�minner musiken n�got av progband som Ice Age men river senare ut i n�got gitarrbaserad musik som Joe Satriani vilket l�ter fantastiskt bra. Riktigt snyggt arrangerat i melodierna �ven om s�ngen k�nns lite v�l p�tryckt och stressad i vissa tillf�llen. S�ngen passar �nd� r�tt bra och bandet verkar veta att st�mmor �r fruktansv�rt snyggt. N�mnde jag det kalasfina ljudet i gitarren? Lite progressivitet m�rks ocks� i materialet d� l�tarna hoppar in i olika "parts" d� den ena oftast skiljer sig helt fr�n den andra och man s�llan �terg�r till tidigare riff, samt vissa skumma taktbyten sker. Antibody �r lite sv�rt att beskriva i musiken. Lite progressiv Joe Satriani/gitarrmusik med punk-takter �r n�got n�ra men �nd� en bit ifr�n.Problemet �r att just s�n h�r kr�nglig musik �r lite sv�rt att bli greppad av. "I Love What You Hate" �r en schyst rockd�nga att rocka loss till live men "The Mutiny... Shows That Have No Soul" �r desto mer "okontrollerad" f�r att jag kunna lyssna till och h�nga med i. Att killarna d�remot vet hur man hanterar sina instrument r�der ingen tvekan och f�r klart godk�nt, �ven om jag tycker att b�ttre s�ngare/s�ngerska hade passat b�ttre." -Christian Andolf, PROJECT15.ORG [back to top] "Demotiteln �syftar ett visst tyckef�rh�llande d�r �sikterna i j�mf�relse �r varandras diametrala motsatser. Men s�vida inte denna duo skyr sin egenkomponerade musik som elden s� skulle jag vilja p�st� att de har fel. Jag gillar n�mligen detta - skarpt! Antibody springer gata upp och gata ned i den genre jag g�rna ben�mner som myspys-progressiv metal. Kanske inte enklare men annorlunda uttryckt: pang p� r�dbetan utan att f�r den sakens skull vara simpliciteten personifierad. Ist�llet f�r att g� bakv�gen och indirekt tilltala h�rselsinnet s� marscherar de frejdigt och r�ttframt till huvudentr�n med hela artilleriet bakom sig. Det kletar sig fast som ett hubba-bubba p� finskjortan och sitter sedan d�r orubbligt. Och detta tack vare en inte s� liten touch av catchig punk som genomsyrar musiken. Punk undrar ni, och ja s�ger jag. S� som s�ngslingorna �r uppbyggda och arrangerade g�r det inte att kringg� detta faktum. F�rst�rker just detta g�r �ven s�ngens karakt�r som �r lite dystergn�llig. Essensen har dock sina r�tter djupt f�rankrade i den progressiva rockmyllan. T�nk f�r all del inte Dream Theater utan kombinera ist�llet Symphony X med Section A och Eldritch, och du �r n�rmare sanning. Egentligen �r parallelldragningar r�tt menl�sa f�r Antibody p�minner faktiskt inte om n�got jag tidigare h�rt. Och s�dant gillar jag! Ta bara den st�rtsk�na k�rs�ngen i "Shows That Have No Soul". Magnifico! Antibody suger. Men jag ljuger s�klart. Det h�r �r tammefan det b�sta jag h�rt i demov�g p� l�nge - v�ldigt l�nge! Det h�r vill jag h�ra med en p�kostad, fyllig och mustig produktion snarast!" (betyg 9 av 10!!!) -David Noaksson, MetalHeart.se [back to top] () "Jag g�r direkt p� sak, detta �r en av de b�sta demosl�ppen jag h�rt p� mycket l�nge. De spelar behagligt progressiv metal med stil och klass. Musiken skiftar stilfullt mellan melodier, h�rdhet, takter, sinnest�mningar och gud vet allt. �ven om demon bara inneh�ller tv� sp�r tickar �nd� skivan in p� dryga 13 minuter, och det blir sannerligen inte tr�kigt! Jag har inte s� mycket att s�ga, det finns egentligen inget att klaga p�, eller f�resten jag klagar p� skivbolagen f�r att bandet inte har f�tt kontrakt. () I go directly to my point; this is one of the best demos I�ve heard for a very, very long time. The band delivers progressive metal with style and class. The music shifts melodies, hardness, tempo, mood and god knows what more! Even if the demo contains two tracks, the total length is just over 13 minutes, and it never gets boring! I don�t have so much more to say, there is hard to find things to complain about. Or maybe there is... Why these guys are still making demos! They should have a full-length out! -Eam, Metal-only.com [back to top] "DREAMING THIS SEPTEMBER" REVIEWS: "Utpumpad kommer jag hem efter �nnu en arbetsdag p� sommarjobbet. Mina f�tter och kn�n g�r sig p�minda om att verkstadsgolv och f�tter inte g�r hand i hand. Till min stora f�rtjusning ser jag att det ligger post till mig n�r jag kommer in genom d�rren. Genast gl�mmer jag bort allt vad ont i f�tter och tr�tthet heter. Kollar snabbt igenom posten och ser till min f�rtjusning att Dawn Magazine har f�tt en ny skiva f�r recension. Det visar sig vara Uppsala bandet Antibodys f�rsta sl�pp Dreaming this September som �r redo att manglas i recensionsverkstaden. Efter en v�l beh�vlig m�ltid f�r att stilla magens behov �ker Dreaming this September slutligen i CD-spelaren och volymen vrids upp. Inledningssp�ret, som visar sig ha samma namn som skivan Dreaming this September, spar inte p� krafterna utan drar p� en g�ng iv�g i ett schyst tempo. Redan efter bara n�gra sekunder in p� l�ten m�rker man att Antibody har ett j�kligt schyst sound. Ljudet k�nns l�ttsm�lt och det beh�vs ingen st�rre anstr�ngning f�r att ta skivan till sig redan vid f�rsta lyssningen. Jag byter till l�t nummer tv�, Going through the wall. �ven h�r h�ller Antibody ett v�lbehagligt tempo, denna l�t var dessutom ett sn�pp vassare �n f�reg�ende sp�r. �ven p� l�t nummer 3 i ordningen, Head nor tails, h�ller samma goda tempo, men har en f�rm�ga att l�ta lite v�l likt sina tv� f�reg�ngare. D�remot p� sp�r 4, Add to my expenses, introduceras vi f�r en del lugnare partier. Samspelet mellan gitarrsoundet och trummorna �r helt outstanding hela skivan igenom. Det f�r vi om inte annat erfara p� avslutande sp�ret The last day of summer d�r Antibody tar med lyssnaren p� en ren instrumental resa. Personligen har jag ingen st�rre f�rk�rlek till instrumentala l�tar men tro det eller ej, Antibody lyckades banne mig f� mig att tycka om The last day of summer." -Fredrik Sj�din, DAWNMAGAZINE.NET [back to top] "Oerh�rt lovande, �tminstone efter att man lyssnat igenom de tv� inledande sp�ren. Sedan sjunker kvaliteten n�got. T�t progressiv metal med en del thrashfl�rtar som �nd� lyckas vara l�ttillg�nglig. M�jligen skulle man tj�na p� att ha lite mer tryck i s�ngen f�r att markera de lite tyngre partierna och �ven lyfta fram de fina melodierna. V�ldigt snyggt producerad, f�r �vrigt." -Jonas Kihlander, UPPSALA NYA TIDNING [back to top] "Grundtanken bakom Antibody ska tydligen vara att g�ra intressant och intelligent metal, det �r vad dom sj�lva skriver i info som ligger med demon. F�rsta g�ngen jag lyssnade p� Dreaming This September blev jag n�got skeptisk. Fast nu efter jag har lyssnat igenom den lite mera helhj�rtat s� b�rjar �ven jag f�rst� det intressanta med Antibody. Det �r ganska s� enkel och rak metal som ljuder ut genom mina h�gtalare, fast det �r �nd� den rena s�ngen, som jag var skeptisk emot fr�n b�rjan, som g�r att det hela blir intressant. Uppsala m�nniskor verkar helt enkelt duktiga p� g�ra intressant musik" -Martin Nilsson, FIRSTPLAYS.NET [back to top] "Denna Uppsaladuo bildades i maj 2003 ur askan efter Expired, vilka under sin korta karri�r hann med �tminstone en platta (2003 det �r titeln, allts�!). Som Antibody best�r de av s�ngaren/gitarristen Mats Gustafsson och basisten Claes Wiberg plus en trummaskin: undrar om inte regeringen kunde subventionera ett projekt som Bra trummisar �t alla? De musikaliska influenserna, �tminstone enligt Gustafsson, �r Metallica och Megadeth, och Antibody-soundet �r heller inte helt olikt de sistn�mndas klassiker Countdown to Extinction (1992) och Youthanasia (1994). Inte sm�ckh�rt allts�, men definitivt �kta metal. Textm�ssigt ligger Antibody p� ett h�gt plan (ta �t dig, Wiberg!) med ett p�tagligt element av satir. Oklart dock vart�t den riktas, vilket � andra sidan inte p�verkar lyssningsupplevelsen. Helheten visar att Antibody har m�nga goda id�er som de efter f�ruts�ttningarna f�rvaltar v�l, men de borde � det snaraste skaffa en riktig trummis och en s�ngare. Gustafssons tunna r�st med den vanliga Swenglish-brytningen lever inte upp till bandets ambitionsniv�, s�rskilt som de enligt egen utsago kommer att bli mer progressiva p� n�sta inspelning. Jag citerar: Tanken bakom Antibody �r att g�ra intressant och intelligent metal. Det har de lyckats med. Och med en utvidgad line-up kommer de s�kerligen att lyckas �nd� b�ttre." -Erik Thompson, METALCENTRAL.NET/SWEDEN ROCK MAGAZINE [back to top] "Antibody fr�n Uppsala �r ett relativt nybildat band best�ende av endast 2 medlemmar. Enligt dem sj�lva �r tanken att g�ra intressant och intelligent musik, n�got jag till viss del kan h�lla med om. Det �r bra riff och stundtals h�rlig tyngd. Tyv�rr har dom lite sv�rt att beh�lla det sistn�mnda d� de verkar ha en f�rk�rlek till 4-takt vilket genast g�r det hela v�ldigt tralligt. De lite mer meckiga och tunga instrumentala partierna �r riktigt bra. Vilket i sin tur ocks� leder till att s�ngen inte riktigt passar in, den �r lite f�r sn�ll f�r denna sorts musik. Jag skulle vilja h�ra tyngre l�tar med fetare s�ng. D� skulle det b�rja likna n�t. Kan vara d�rf�r den instrumentala l�ten "The Last Day of Summer" �r klart b�st. Enligt Antibody sj�lva �r dom i skrivande stund fullt sysselsatta med att skriva ett mer avancerat l�tmaterial, vilket l�ter intressant. Bara att v�nta och se allts�." -Magnus Ohlsson, PROJECT15.ORG [back to top] Ljumt - ljumt! Fingervarm, kolaseg och krystat intrikat metal med sm�mesigt sound. Felet �r dock helt och h�llet mitt. Att g� i okronologisk ordning �r verkligen inget snilledrag. Femsp�riga Dreaming This September �r antikropparnas debut vilket f�ljaktligen g�r den nyligen recenserade I Love What You Hate till dess uppf�ljare. Stupid me! Och att piska det sistn�mnda vaxet p� stort�n �r inget man g�r. D�rav min besvikelse. I ett f�rs�k att radera mina uppskissade f�rv�ntningar ter sig dock materialet p� Dreaming This September ganska bra, om �n fortfarande lite harml�st. Visst, �ven h�r �r det rak och l�tt intrikat metal med n�gra thrashigare �vertoner som levereras, men det saknar uppf�ljarens stuns och kl�s. Str�mlinjeformad, m�ttligt punkanstruken metal med, enligt upphovsm�nnen, Megadeth och Metallica som riktm�rken. S�ngen som jag fann charmigt gn�llig p� I Love... �r h�r och snuddar p� kraftl�st "t�ppt i n�san"- gnolande. En viss originalitet och uppfinningsrikedom kan anas h�r och d�r men n�ppeligen i samma utstr�ckning som p� I Love... Kontentan av det hela �r att jag �r n�jd och h�rmed kan blicka fram�t med stor f�rv�ntan och upprymdhet. Forts�tter denna oj�mf�rliga utveckling till demo (eller skivbolagssponsrad full�ngdare?) nummer tre s� �r en sm�cktung tia att v�nta. Visst tvivlar jag, men hoppet har �nnu inte �vergett mig. (betyg 6,5 av 10!!!) -David Noaksson, MetalHeart.se [back to top]