på Metalcentral.net och högsta planerna under sommaren är att åka ner
till Liseberg och bli barn på nytt. Men innan Göteborg resan är det
dags för Antibody grabbarna att svara på lite enkla frågor.
-Eftersom jag är ett osnutet nyfiket barn kan det vara på sin plats för
en bandpresentation, vilka ni är och hur många gitarrer ni har tillsammans.
pojkdröm. Expired bestod av tre förvuxna rebeller (Mats Gustafsson, Claes
Wiberg och Michael Hartman) som alla hade otroligt starka åsikter om hur
Expired- sagan blev all efter debutdemon 2002, som
ändå fick ganska juste kritik i Close- Up.
Efter det sista ordentliga bråket så var alla
ganska less på hela situationen och musiken hade
verkligen kommit i skymundan. Vi gav upp, helt
enkelt. Vid någon form av sentimental öl- kväll
på hårdrocksklubben Fellini i Uppsala så beslöt
vi har känt varann i 10 år och diggat samma musik sedan dag 1. Nu gör
vi något bara för nöjes skull.
Jag tror det var intro- riffet till Going through the wall som
startade det hela. Anledningen till att första demon tog så lång
tid och har så skiftande kvalité är att den var ett experiment,
och vi var jävligt osäkra på vilket ben vi skulle stå på.
Det som är utmärkande för Antibody är att jag och Clabbe är jävligt överens
om att vi inte tänker låta några regler styra över hur nästa låt skall låta,
och att vi framförallt skall fortsätta ha kul i första hand.
Bandet äger idag en mini- studio med 6 gitarrer (basarna inräknade), och div.
annat smått och gott. Jag lirar all gura och sjunger, och Clabbe är den som
mullrar på med bas- guran och stäm- sången.
CW: När det inte var kul med Expired längre, så var det dags att lägga ner
och gå vidare. Det funkade helt enkelt inte längre; för mycket tjafs och
intriger till höger och vänster. Jag är fortfarande på god fot med Micke, men
vi funkade inte ihop som bandmedlemmar. Tror det kan ha haft något att göra med
att vi var tre pers också, och då blir alla situationer "två mot en" på ett
eller annat sätt - och jag kommer ALDRIG att sätta min fot i en konstellation
med just TRE medlemmar igen.
Vilka vi är... tja, kan bara svara för mig själv; en snubbe med stor aptit på
musik. Har spelat kängpunk i Downward Spiral en gång i tiden och jobbat som
djursjukvårdare. Gillar läsk och snus. Skriver för www.metalcentral.net.
-Med tanke på att det tog er mer än ett halvår att skriva/spela in
Dreaming This September och sen efter några månader så kom nästa demo
I Love What You Hate. Hade ni ett tvång på att släppa en demo innan
sommaren och festivalerna började?
MG: Man skulle nästan kunna önska att så var fallet... men faktum är att
vi vänligt men bestämt tackat nej till allt vad livespelningar heter, eftersom
vi sagt att vi i detta skede skall försöka imponera på er recensenter och
skivbolag studiomässigt och låtskrivarmässigt i första hand. Dessutom har de
auditions vi haft slutat i ren och skär katastrof såväl personkemiskt som
musikaliskt. Däremot så hade vi ett schysst go och bra idéer efter Dreaming,
så allt gick mycket fortare, även om det för den skull ändå var ett helvete.
Nu däremot så ligger folk på och förväntar sig att vi skall prestera även
live vilket vi givetvis kommer att göra i framtiden. Vi får väl försöka hitta
ett par slavar som gör allt vi ber om utan att ifrågasätta och vara allmänt
jobbiga.
CW: Idéerna vi hade efter "Dreaming" var bra, så vi tänkte att vi försöker
göra en till demo direkt. Orsaken till att vi fick ut den så fort var bra
låtidéer kombinerat med strukturerat arbete. När vi höll på med "Dreaming"
såsade vi lite mer. Känner vi för det så jobbar vi i ett soft tempo, och om
vi känner för att jobba hårdare under en period så gör vi det.
Vet inte hur det blir med nästa släpp - vi har börjat fippla lite smått,
men vi vill ha lite sommarpaus också. Matte är dessutom nybliven hundägare,
vilket också tar tid, speciellt i början. Men ett nytt släpp i år blir det
med all säkerhet!
och plinkar eller är det något ni sköter i hemmets mörka vrå var
för sig?
för avsikt att låta mig (MG) sköta själva riff- skrivandet och trummorna.
Claes skriver sedan melodier och texter i första hand. Men som sagt, de
allra bästa prylarna har kommit till när vi suttit packade i studion och
lattjat med varsin akustisk gitarr tidiga söndagsmorgnar, när inga brudar
längre stått ut med oss.
har blivit att Matte skrivit riff och jag jobbat med melodierna ovanpå;
sång och slingor och sånt. Ett par undantag finns; jag skrev gurorna till
"Head nor tails"-pre-choruset och refrängen, t.ex.
annat kan det vara lätt att köra ner sig i ett träsk och fastna
musikaliskt.
är utmaningen för oss. Därför kommer vi nog att försöka låta en hel
del annorlunda för varje demo. Det som är tråkigt med detta är att
skivbolagen tycker det är för riskabelt med band som inte har en
uttalad stil. Å andra sidan så skiter vi faktiskt högaktningsfullt
i det.
Nästa demo kommer antagligen att bli något mer symfoniskt och kanske
kommer vi rentav att göra om de metalriff vi har och göra något
klassiskt. Inget Yngwie Malmsteen-tjafs utan något mer originellt.
på alla möjliga sorters musik, och inspirationen plockar jag från alla
möjliga håll. När jag skrev sångmelodin till refrängen på "Add to my
expenses" t.ex... Jag hade skrivit ett kompletterande stråkparti till
signaturmelodin till "Hem till gården", och jag utgick faktiskt från
några av de grejorna. Så kan det gå.
udda ackordföljderna på pianot i "...Shows that
have no soul" påminner lite om Cop Shoot Cop's
udda meloditänkande. När vi skriver melodier tvingar
vi oss själva att tänka i udda banor, och att testa
saker som låter "fel", s.a.s. - då hittar man förr eller senare originella melodier.
Personligen tycker jag att det är jävligt skönt att
bara vara två pers. Om fler personer involveras i
framtiden måste de vara exakt rätt personer.
lemmar eller är ni för rädda för att lira live?
vårt material både un- plugged och plugged. Det svåra är att
få ihop akten rent artistiskt. Både jag och Claes är sålda på
att komp- gurorna skall ligga i stereo, och med vår ringa
uppsättning så är detta ett problem givetvis.
Jag (MG) är också jävligt noga med hur man lirar komp och
jag har helt enkelt inte hittat någon wing- man, så att
säga. Efter nästa demo kommer nog en hel del fler bitar ha
fallit på plats, och då skall vi se om någon är värdig att
invigas i Antibody.
En sångare är däremot det vi i första hand söker.
Mest positiv dock. Den första var rakare och enklare att ta till
sig, och där sa folk: Cool metal grabbar.
Den nya bemöter folk med: finns en hel del bra grejor men ni har
krånglat till det Sedan ringer de två veckor senare och säger:
Fan, jag har lyssnat igenom plattan ett par gånger och den är
faktiskt jävligt bra. Det är bara att hoppas att folk orkar
lyssna genom skiten 3-4 ggr för den utklassar Dreaming, musikaliskt
och instrumenttekniskt.
skulle nog tycka att det var lika kul även om alla tyckte att vi
var skit.
Vi gör det här först och främst för vår egen skull.
okända, ökända och kända bolag. Dessvärre/dessbättre så har
både jag och Clabbe bättre saker för oss än att bli utnyttjade
av någon fet och alkoholiserad skivbolagsägare som är ute efter
att göra några tusenlappar på en uppstickare som Antibody.
Vi inväntar den där brak- hiten så att vi kan signa en schysst deal.
på en skitdeal och sen vara bunden till den i flera år. Vi
satsar långsiktigt.
utvecklingen ta en annan riktning?
varje demo. Du får säga till om du tycker att vi upprepar oss,
Martin I sådant fall så rannsakar vi antingen oss själva, eller
så återgår vi till dekadansen med sporadiska spelningar på
blöta efterfester där vi ändå somnar skavfötters i någon trång
90-cm-säng, dyngfulla och jävliga.
in, och vi kommer att fortsätta experimentera med soundet
för att göra det intressant.
tiden. Finns det skrivet material till eran nästa demo?
skrivit ett riff som låter som någon form av cirkus-
musik som jag känner att jag vill sätta tänderna i och
utveckla. Vi har väl kommit så långt att vi bokat en resa
till Göteborg för att roa oss och samtidigt snacka ihop
oss om vad vi vill med nästa demo och med Antibody i sin
helhet för den delen.
Skall vi ösa på i 200 bpm eller skall vi satsa på cirkus-
musiken Skämt åsido så tar vi det jävligt lugnt. Nästa
demo är ute senast i oktober dock och den KOMMER att
överraska de som lyssnat på oss förut.
sätter vi oss ner efter Göteborg och börjar strukturera
upp det. Det finns jävligt intressanta idéer i alla fall.
drugs and rock n roll!
alltid velat ha sagt: att man älskar någon är bara ett
tecken på att man inte älskar sig själv tillräckligt mycket.
Förövrigt så kommer ni att kunna se Antibody- duon nerdekade
i bergochdalbanan Balder på Liseberg i sommar. Något sex
blir det som vanligt inte, men vi skall nog kunna spela
skiten ur min gamla bandare som jag har i bilen. Jag tror
det blir Appetite for destruction med Guns n´ Roses för
hela slanten.
säga - säg ingenting alls.
av [Martin Nilsson] - 2004-06-18